Wednesday, March 22, 2017

Om vikten av att läsa i kontext

*Den här texten har några år på nacken men jag lägger upp den ändå för det är min blogg och jag är vuxen och jag gör som jag vill och äter godis på en onsdag!
Alltså jag känner väl att jag är sist av alla att *uppmärksamma detta... men kanske just därför.
Dessutom blev frågan aktuell igen då jag härom *dagen hörde en låntagare ifrågasätta varför serieböckerna om TinTin stod på barnavdelningen. Bra fråga. Så låt oss nu filosofera lite kring tid och dess uttryck!

Det har stormat en del kring framför allt barn- och ungdomslitteratur och stereotypa bilder av människor från olika delar av världen. Behrang Miri, Kulturhuset i Stockholms konstnärlige ledare för barn och ungdom, ville plocka bort Hergés böcker om TinTin från Kulturhusets barnavdelning Tiotretton. Det blev ett ramaskri i media och på nätet. Stina Wirséns barnboksfigur Lilla Hjärtat blåste upp en storm om nidbilder av mörkhyade afrikaner. Från och till har det även filosoferats kring Astrid Lindgrens böcker om Pippis pappa som är kung på Kurrekurreduttön över det mörkhyade folkslaget kurrekurredutterna, vilkas nya nationalsång blivit "Här komma de svenske med buller och bång!" - s. 68, Pippi Långstrump i Söderhavet / Astrid Lindgren (tryckning 1995, Rabén & Sjögren förlag). Agatha Christies detektivroman Tio små negerpojkar är väl kanske heller inte riktigt korrekt i dagens sammanhang...


Tankeväckande? Jupp. I takt med att våra värderingar förändras och vår förmåga att ifrågasätta och tänka kritiskt, frågar vi oss vad som är okej och inte okej. Må det vara i bokform, musiktexter, på nätet eller muntligt. Jag är en stor supporter av det kritiska tänkandet och tänker hals över huvudet ge mig in i debatten!

Som boknörd tror jag att det handlar mycket om att läsa i kontext 
för att förstå bakomliggande orsaker och tolka texten enligt dess samtid.

Låt mig utveckla detta en smula.

Hergé, eller Georges Remi, TinTins fader, måste vara stereotypernas absoluta mästare. Folk med mörk hy är korkade, Indianer är våldsamma och pratar stolpigt, folk från Mellanöstern röker vattenpipa är ormtjusare och har flygande mattor. Araber är alla beväpnade. Ryssar är onda. Östeuropéer är underutvecklade. Mexikaner är ungefär som Indianer. Poliser är klantiga. Förvisso är Dupontarna inte de skarpaste knivarna i kökslådan heller, men när det kommer till engelsmän / fransmän / amerikaner etc. handlar det mer om karaktär än folkslag eller yrkeskår.


Georges Remi föddes år 1907, ett tidevarv där kolonialismen var vardagsmat och indelning av människor i intelligenskategorier inte var mer konstigt än att röka cigarrer till kvällskonjaken. Typ. Berättelserna om journalisten TinTin såg dagens ljus kring 1930 och inte heller då sågs bilden av antaganden och fördomar som speciellt konstig. I efterhand har Remi själv beklagat sitt porträtterande av mörkhyade afrikaner och motiverat det med att samtiden ansett mörkhyade som "stora barn i behov av den vite mannens hjälp". / Alex online, databas

Albumen TinTin i Sovjet och TinTin i Kongo anses som de mest rasistiska av de utgivna serieböckerna. Remis lärde under 1930-talet känna en kinesisk konststudent vilken vidgade hans syn kring asiatisk kultur och efter det mötet ska hans syn på icke-européeiska eller icke-ljushyllta folkslag ha mildrats en smula. I senare album kan man dock skymta mer eller mindre tvivelaktiga porträtt av hudfärg och kultur snarare än individ. Så sent som 2010 fördes en juridisk process som ifrågasatte en fortsatt utgivning av TinTin i Kongo med avseende på dess nidbild av i stort sett hela Afrika.
Inget av detta ursäktar på något sätt Remis människobilder, men det ger oss ändå ett hum om i vilken kontext serierna växte fram. Albumen om TinTin säger oss något om 1900-talets historia, även om framställningen sker i fiktiv form. Serien är än idag mycket populär.

TinTin i Kongo... Dumma svarta afrikaner... Tio små negerpojkar... Ordet Neger är ett oerhört laddat uttryck och jag använde mig inte en enda gång av det när jag pratade om TinTin ovan, märkte ni det? Det tar mig emot, till och med i skriven text och med ett analyserande syfte, att använda ordet. Varför? För att det är negativt laddat. Jag har hört SÅ många förklaringar till varför man VISST, i dagens kosmopolitiska och mer eller mindre upplysta samhälle, får säga neger! Till exempel:

"Negerbollar, det har alltid hetat Negerbollar! Jag tänker fortsätta att använda det namnet för det ÄR Negerbollar! Neger betyder faktiskt svart och bollarna är... typ... mörka!"

"Varför får man säga VITlök om man inte får säga NEGERboll???"

"Men vadå? De kallar ju sig själva för negrer, då borde väl jag få säga det också?"

Mitt svar på dessa kommentarer är;

1, Det finns inga negrer i CHOKLADbollar!

2, En vitlök är VIT och en Negerboll är BRUN och full med kakao, inte negrer!

3, I de flesta sammanhang som mörkhyade afrikaner/afroamerikaner kallar sig själva för neger/nigger är det för att ladda ur ordet dess negativa mening, men vi har alla en lång väg att gå innan denna laddning släpper.

Den européiska kolonialismen använde begreppet i nedlåtande syfte. Spanjorer, portugiser, fransmän, britter etc. etc. Jag ser inte folk som propsar på att säga Negerboll springa runt på stan och skrika Sieg Heil heller... Utom de puckon som anser att Tredje Riket skulle vara svaret på frågan om meningen med livet. Jag kan avslöja att det inte är Tredje Riket. Det är 42. Douglas Adams skämt. Googla det eller låna Liftarens Guide till Galaxen.

Var var jag..? JO! Kontext.

Min högst privata åsikt är att man inte BLIR främlingsfientlig, framkallar köns- och sexualitetshat eller drar alla kulturer och folkslag man inte kan något om över samma skeptiska kam bara för att man LÄSER TinTin, Christie, Mein Kampf, Oår, Det kommunistiska manifestet, Maos lilla röda, SCUM-manifestet eller något annat spännande SÅ LÄNGE MAN FÖRSTÅR I VILKET KLIMAT TEXTEN SKAPADES, VAD FÖR ÅSIKTER SOM STYRT FÖRFATTAREN OCH FRAMFÖR ALLT... PRATA OM DET!

Prata om texterna! Reflektera, jämför med samtiden, se om vi över huvud taget har lärt oss något av historien. Gör vi samma saker om och om igen? Och i sådana fall, varför? Gör tankeexperiment!
Börja i förskolan eller ännu tidigare. Har barnet frågor, sitt ner och prata om det. Skapa frågorna oavsett om barnet kommer till dig eller inte.
Ta fram TinTin, Pippi i Söderhavet, Wirséns böcker med Lilla Hjärtat och filosofera. Att tro att man kan ta upp tråden när ungarna har kommit till högstadiet är ingen bra idé, då har fördomarna redan formats. Tydliga eller mer subtila...

Att vara muslim är att vara fanatiker, romer eller zigenare stjäl allt som sitter löst och om man över huvud taget funderar kring hudfärger, etnicitet, kultur och/eller religionstillhörighet är man omedelbart rasist. Hur man än vänder sig har man liksom ändan bak.

OM. VI. INTE. LÄR. OSS. ATT. PRATA. OM. SAKEN.

Nu låter detta väldigt enkelt och jag är högst medveten om att det inte finns några schablonlösningar på världens problem. Inte ens 42. Men jag tror stenhårt på att kommunikation är ett steg på vägen. Att kunna, välja och framför allt tillåtas att samtala, fundera och filosofera gör att vi kan mötas och lära oss av varandra och vår historia. Den tidslinan är inte alltid bekväm. Därav kontexten. Att slänga ut allt som är obekvämt med badvattnet gör att vi förnekar att vi någonsin haft ett obekvämt förflutet och ger fritt inträde till att upprepa samma sak om och om igen. Lära oss av historien? Ja men det är bra grejer, serru! I princip varenda land, stat, kontinent på Mamma Planeten har skelett i garderoben och det är oerhört naivt att tro att locket på skapar en lycklig framtid.


En av mina absoluta favoritförfattare är Howard Philips Lovecraft (som jag säkert har tjatat om förut i den här bloggen) och han var definitivt inget helgon på toleransfronten! I en av hans skräcknoveller, Råttorna i muren, berättar protagonisten öppet och hjärtligt om sin katt med namnet Nigger-Man. Ooooh cringe... Kontexten i sammanhanget? Lovecraft var verksam under den första, knappa halvan av 1900-talet. Vi känner igen något här... Hergé.

Lovecrafts glättiga användande av ordet nigger är förkastligt. Jag tänker inte försvara det på något sätt över huvud taget och jag tänker heller inte påstå att alla samtida med Lovecraft och Hergé var bekväma med den människosynen. Men kanske finns det en anledning till att namnet INTE har justerats till något mer politiskt korrekt i dagens tryckningar. Just för att ta tillvara på Lovecrafts del av sin samtid. Påminna oss om att världen inte alltid sett ut på samma sätt. Skönlitteratur, konst, musik med mera är FULLT av sin samtids tecken och här och var hittar man också rejäla pikar mot just den egna tidens strömningar.

Som seriefantast måste jag nämna den amerikanske superhjälten Captain America. Han skapades som en moralstärkande, skönlitterär figur för den breda amerikanska befolkningen under nazisternas framtåg, gav bland annat Hitler en smäll på käften på något albumomslag och var länge en symbol för den helylleamerikanska författningen.
Förlaget Marvel har en förvirrande passion för att sätta in sina superhjältar och superskurkar i olika tidslinjer och i en linje finns följetongen Civil war, där bland andra Captain America väljer den sida som är emot att alla superhjältar ska registreras under sina vanliga mänskliga identiteter. Konflikten leder till en katastrofal sammandrabbning där många av de kändaste superhjältarna slåss mot varandra och i princip raserar en hel stad/städer. Dödsfall sker.
Captain America ger till sist upp när han inser att hans högt älskade amerikanska folk är de som egentligen drabbas av denna konflikt. Han arresteras och MÖRDAS av en krypskytt när han är på väg till sin egen rättegång. Captain America, alias Steve Rogers, dör.


Hela Civil war-sviten är fullpackad med svåra existentiella frågor där vare sig för eller mot-sidan känner sig speciellt bekväma med situationen och egentligen inte vill slåss med sina kamrater. Här finns inga vinnare, bara sorg och smärta. År 1941 slår Captain America nazister på käften, år 2007 dör han. Kan vi spekulera i att båda incidenterna handlar om USAs många fingrar i världens kakburkar inklusive sin egen, på gott och ont? Om inte det är symbolik ska jag äta upp mitt eget lånekort!

Självklart finns det fullt av uttryck i vår egen samtid som jag skulle vilja vara utan. Förhärligande av pinnsmala kvinnoideal, muskulösa och våldsamma mansideal, musiktexter fulla av nedsättande ord om kvinnor, män, bögar, flator, hudfärger och yrkesområden. Att ett obekvämt antal barn- och ungdomsböcker där tjejer spelar fotboll leder till att huvudpersonen blir kär i sin tränare snarare än förbättrar sina träffar...
Men, vi har alla möjligheter i världen att analysera vår egen samtid och våra egna uttryck och därmed ifrågasätta och förändra! Om vi inte studerar omvärlden och våra egna ideal om ens för ett ögonblick kan vi lika gärna lägga ner. Om vi inte erkänner vår historia bryr vi oss inte om vår framtid.

Med detta sagt tänker jag vara den första att bekänna att jag har en stor käft i sammanhanget men sväljer vissa kameler. För ett tag sedan rensade jag bland gamla seriealbum och hittade gamla godingar från 1950 - 1980-tal med fullständigt horribla könsroller. Den manlige huvudrollen spelades av ett vältränat muskelberg utan skräck för vare sig krokodiler, isbjörnar eller rymdvarelser med laserkanoner. Hans sidekick var en tanig men intelligent nörd som stod för de flesta lösningarna (egentligen) men även stod för det komiska inslaget av typen ramla-och-slå-sig-på-rumpan humor. Kvinnan i sammanhanget var kurvig, en riktigt snygg vamp, ofta sångerska eller skådespelerska som bar pumps oavsett om hon stod på scenen eller befann sig i en gummibåt på väg ner för Niagarafallet. Hon klängde desperat på muskelmannen och fick sig en liten klapp i rumpan och en lilla stumpan-kommentar när hon inte gjorde som muskelmannen sa. FULLT med diskussionsmaterial! Men jag blev sur och gallrade dem... Sen hade de inte lånats ut på 5 år heller... Hyllvärmare *host*...

Så... så är det.

Och även jag övervägde att flytta TinTin från barn till vuxenhyllan. Men mest för att jag tycker att Kapten Haddock är alkoholist och ful i mun...

1 comment:

KSena said...

Awwww... Kaptin Haddock har alltid varit min favorit! Kanske för att morfar alltid sa "Svär lite så går det bättre!" X-D

Mycket tankeväckande dock. :-)